Jo, da var man tillbaka i good old Pnompan igen. Tyvarr kan jag inte lagga upp nagra bilder denna gang da det strular lite mellan dator och kamera. Ska kolla imorgon om jag kan hitta ngt annat stalle med "utanstrul"-garanti.
Hur som helst. Tror att jag lamnade er sist da vi var i Hanoi.
Tidigt pa morgonen stack vi med Vietnam Airlines i riktning mot Saigon, trevligt flygbolag med ganska najs flygplansmat. Resan tog val ca 2 timmar i riktning soderut.
Som man antog sa ar det mkt varmare i Saigon an Hanoi, mer pressad varme och aven j-t kvavt nar vi var dar, vilket visade sig i 2 kraftiga stortskurar under en av dagarna. Lyckligtvis var vi inte ute pa nagra av vara promenader under dessa regn, vi befann namligen oss for ovanlighetens skull inmundigandes nagra trevliga inhemska ol...
Vi hade faktiskt ett ganska spackat schema ena dagen i Saigon.
Vi inledde med Krigsforbrytarmuseet dar tonvikten lag pa Vietnamkriget, fast sjalvklart med ur Vietnamfolkets synvinkel.
Det som ligger narmast i minnet och berorde mest var sektionen over Amerikas kemiska krigsmedel, och framfor allt vapnet vid namn Orange. Bilderna over de som blivit drabbade, och mig veterligen som fortfarande ar drabbade, var riktigt laskiga samt gav mig ett negativt minne for livet.
Vi vandrade vidare for att besoka Freedom Palace. Detta var palatset vars murar forcerades av tanks 1975 nar Amerika overgivit kriget och Nord/SydVietnam blev ett enat land.
Huset, gigantiskt till storleken, ar lamnat precis som det var nar ovanstaende intraffade. Enligt guideboken var detta besok ett "must see" men varken jag eller Ove tyckte det var ngt speciellt. I princip kandes det bara som att man sag in i massa ororda motesrum fran forr i tiden. Blaha, blaha alltsa.
Promenaden gick vidare mot det i Saigon beromda hotellet vid namn Rex, dar alla vasterlandska krigskorrespondenter bodde samt satt pa terassen och drack drinkar. Japp, det later ngt for oss ocksa tankte vi. Oturligt nog var hotellet i en enda rora eftersom renovering pagick samt terrassen dar drinkar skulle drickas var i forberedelse for den kommande buffeen. Well, well...
...kulturen fortsatte senare pa kvallen med lite hederlig engelsk fotboll.
...natten avslutades med ngt av en pubrunda dar den sista besokta puben blev den mest populara (sjalvklart...). Stallet agdes av en Brightonfodd snubbe vid namn Mike som flytt England da han enligt egen uppsago inte stod bakom nationens politik langre. 10 ar hade det blivit hitills for honom i Saigon. Mike var hur som helst en skon snubbe att spendera lite konversationer med, och plus i kanten var ju for ovrigt hans musikval som mestadels bestar av britpop vilket alltid slinker ner lika najs bakom en bardisk.
Saigon lamnades i taxi i riktning mot Moc Bai, gransen till Camodia. Resan till gransen gick som en dans, gransen blev en annan femma.
For att ta sig in i landet behover man ett visum for 20 usdollars, vi hade endast vietnampengar pa fickan och ingen bankomat var i sikte. Var gor man? Jo, jag och en moppesnubbe (som vi sedan tog taxi med) drog mig igenom tullen, forklarade for tullfolket att jag maste hamta stalar pa andra sidan for att kunna komma in i landet. Jag fick lamna mitt pass och hangde med bak pa hojen in till ett kasino som lag precis efter gransen.
Ingen bankomat fanns dar heller, men daremot en disk var jag kunde hamta ut stalar. Tjohoo!
Men nar kreditkortet halas fram fragas det efter mitt pass, som ar kvar i tullen...
...vi tar hojen tillbaka, hamtar mitt pass (av ngn anledning sa behovde det inte ligga kvar i tullen langre...), byter till en uppgraderad moppe, in till kasinot och efter manga skrivna lappar, besvarade fragor sa far jag nu mina yankeepengar.
Jag och min numera baste polare "Moppesnubben" aker tillbaka och till slut ar jag och Ove i Camboia med visum i passet. Detta efter att jag redan varit och vant i landet nagra ganger...
...taxiresan till Pnompan var sadar da vagen var kass pa vissa stallen och vi blev tvungna att aka farja over Mekongfloden. So what? En vanlig farja? Japp, men en typ fullsmockad farja!!! Sweet!
Men nu ar vi i Pnompville igen och bor pa samma hotell som vi gjorde for ett ar sedan. Gillar denna staden skarpt faktiskt. Vi ska kolla in Killing Fields imorgon, dar ca 17.000 folk blev mordade under Pol Pot-regimen. 4 natter spenderas har och sedan blir det Bkk igen, gav Mr Tyllman i uppdrag tidigare att styra upp ngn typ av sightseeing nar vi kommer tillbaka, far se hur det blir...
...adjoken for tillfallet, see ya later.
Ps. Jag ar inte brun om nu ngn undrar/trodde det...
